Så kom vi då tillbaka till Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-kust. Detta efter sommarvistelse i Umeå. Helmi är klar med sina Medicinska behandlingar, och kontrollundersökningar visar att läget är gott under kontroll.
Det har varit varmt här! Väldigt varmt! Konstant 33-34 grader. Under en vecka flera dagar med 37 garder och några dagar med 38 grader. I skuggan. Då är det bara att sitta i skuggan och hinka i sig vatten. Vid 17-tiden sjunker temperaturen något, men fortfarande 31-32 grader vid 23-tiden. Täcke behövs knappast på natten, utan på sin höjd ett tunt lakan.
Nu skulle det ha suttit bra med en bild av termometern, då den visar 38 grader. Jodå, bilden finns; i telefonen. Men jag har en alldeles och sprillans ny telefon, där det naturligtvis finns en massa nymodigheter. ”Finesser” heter det visst numera, och som man naturligtvis måste ha.
Problemet för mig just nu är att det inte går att sända över till lap top-en just den eller de bilder, som jag önskar. Utan iväg rasslar 2.300 bilder från jag-vet-inte-var. Förmodligen Molnet. – Jaha, hur hittar jag nu den där termometerbilden?!
Det är bara att känna sig blåst. Glöm det där med att publicera dagsfärska bilder, utan jag får leta i arkivet efter något lagom passande, så att det inte bara publiceras text. För det är det ingen som orkar med.
Blomsterprakt upp längs dalen.
Det annars torra ökenlandskapet kan bli riktigt vackert efter regnen på våren. Här kaktus i blom.
Bergsvandring med utsikt över Marinan vid Puerto de Mogán.
Vid de skyfallsliknande regnen här tidigare skedde flera stora ras. Här några rejäla stenblock, som helt blockerar vägen. Några fortsatte vidare genom skyddsräckene på sidorna, och ner genom taket på ett av de nedanförliggande hotellen. Ingen blev tursamt nog skadad.
Vägen är sedan tidigare avstängd pga ett stort ras för många år sedan, då större delen av vägbanan försvann nerför bergssluttningarna.
Vid vårt förra försök att segla över till de östra öarna bland Kanarieöarna, fick vi vända pga mycket hård vind och sjögång. Efter nattankring i nödhamn, kunde vi återvända till Puerto de Mogán.
Några veckor av väntan gick. Den eviga nordvinden bestod. Ett Högtryck ute på Atlanten tillsammans med ett Lågtryck över västra Sahara gjorde att envisa tämligen hårda nordvindar drog ner över Kanarieöarna. Och förstärktes ytterligare i sunden mellan de höga öarna. I Karibien kunde vi observera liknande vindfenomen mellan öarna. Inget att göra åt. Bara ”gilla läget”!
Till slut fann vi ett litet väderfönster! Tidigt på morgonen, vid 6-tiden, kastade vi loss förtöjningarna i hamnen. Vakthavande ”marinero” var varslad kvällen före, och han hjälpte oss med att hålla av gentemot grannbåtarna i det trånga utrymmet mellan bryggorna.
De första timmarna tuffade vi på för motor, i lä för bergsmassiven som vi var. Några timmar senare, när vi närmade oss fritt vatten, drog vi ut seglen till hälften. Vi visste att det skulle bralla i lite några timmar, när vi låg nära accelerationszonen i Gran Canarias östra kust. Senare på eftermiddagen skulle vinden mojna något. För att senare öka på ordentligt, när vi just kommit i lä för de kraftiga nordvindarna bakom Fuerteventuras långsträckta klack. Det var detta som var vårt lilla väderfönster.
Fueteventuras sydliga klack består av lågland, så det blåste fortfarande ordentligt, men vi hade i alla fall sjölä. Det gick inte längre så mycket sjö. Det blev lugnare.
Det började bli kväll, och här söderut kommer mörkret snabbt. När vi rundade Morro Jables hamn, kunde vi glida in i skydd även för vinden. De höga pirarmarna gav gott skydd. Dessbättre var det inte många båtar för ankare, så det blev ingen trängsel. Just vid ankring vill man ha gott om utrymme omkring sig, om vinden skulle vända under natten. Det där med att alla ankrande båtar vänder och ställer in sig samtidigt efter vinden, det tillhör seglarvärldens mytologi. Det är bl.a. därför, som många inte vill ligga i närheten av charterbåtar, vilka ofta seglas av väldigt oerfaren besättning.
Vid 7 meters djup lät vi ankaret gå. La ut 35 meter kätting, drog fast, och sedan kunde vi göra kväll. Efter 14 timmar till havs. Vilken härlig känsla! Vi gjorde det! Till slut! Efter veckor av väntan i den envisa nordanvinden, fann vi till slut ett litet väderfönster. Och det utnyttjade vi! Wow!
Nästa dag ett friskt morgondopp från badbryggan i aktern. Härligt klart vatten. Med cyklop gick det fint att se hur det såg ut under båten, kolla att anoderna såg hela och fräscha ut. Upp för badstegen och skönt att få duscha av allt saltet från kroppen. Tänk att maten smakar så gott efter ett morgondopp!
Vi kunde snart segla vidare, och nu befann vi oss i betydligt lugnare vatten bakom de höga öarna i skydd för de nordliga-nordostliga vindarna.
Efter några dagar var vi framme i Arrecífe på Lanzarotes östra kust. Här kunde hälsa på våra tyska seglarvänner Mélanie och Carsten, som nu befinner sig här efter flera år i Mogán. Mélanie, som är utbildad modist, har tidigare hjälpt oss väldigt mycket med canvas-sömnader, såsom solskydd, mm.
Kärt återseende!
I Arrecífe på Lanzarote ligger ett av de tre IKEA-varuhusen på Kanarieöarna. Naturligtvis ett MÅSTE att besöka!
Bilden ovanför är tagen i restaurangen, och texten betyder: ”Så säger man ‘buen provecho’ på svenska.”
Det är en märklig känsla, detta att gå in i IKEA-varuhus utomlands! Invändigt ser det nästan identiskt ut som hemma i Sverige. Personalen har samma gulrandiga blusar som hemma, och varorna heter likadant. Begriper inte hur spanjorerna – i detta fallet – kan stava till alla dessa egendomliga svenska ord!
Själva den gamla staden Arrecife har förfallit något efter det att luften gick ur industrin för fiskekonserver på 80- och 90-talen. Detta sedan bl.a. marockanska myndigheter inte längre tillät spanska fiskare fånga i de nordafrikanska vattnen.
Dock har man på senare tid byggt upp ett mycket flott köpcentrum med en flådig Galleria. Där trivdes Helmi! Tänk så mycket skor det fanns! Och väskor! Och snygga kläder!
Och jag fick hänga med som smakråd. I varje butik tittade jag mig diskret om efter en bekväm stol, där jag kunde få sjunka ner. Gärna med en Clas Ohlson-katalog. Dock ständigt avbruten med ett uppfordrande: ”Vad tycker DU?” – ”Äuhm. Ja, jo. Köp den, Du! Den blir nog snygg!” – De äkta mannens engagemang är kanske inte alltid lika närvarande.
Efter några dagar var det dags att återvända hem till Puerto de Mogán. Eftersom vi har några arbeten på båten, som skall utföras innan vi flyger hem till Umeå, vill vi inte dröja alltför länge. Vi vet att vädret kan skifta raskt, och vi kan bli liggande inblåsta utan möjlighet att komma hem.
Vi mellanlandade i Rubicón. På strandpromenaden fann vi den här papegojan, fridfullt klättrande i sitt klätterträd. Ingen kedja eller band, som höll den fast. Den hade det nog bra där den satt. Och ingen torde väl våga närma sig den! Kan säkert bitas ordentligt!
Vid ankring på 5 meters djup upptäckte vi en morgon c:a 1 meterstora rockor, simmande under båten.
Notera vår ankarkätting på botten.
Här har kompisen också kommit. Tror inte de är farliga, om man lämnar dem i fred, men det blev i alla fall inget dopp den morgonen.
Överfarten från Fuerteventura till Gran Canaria gick fint. Vi seglade inte ända direkt hem, utan nattankrade utanför Pasíto Blanco. Detta för att inte behöva manövrera inne i en trång hamn nattetid. Det kan vara nog så besvärligt dagtid. Bättre att komma fram i fullt dagsljus.
Något ligger löst på akteravsatsen.
Redan dagen innan, när vi låg på svaj, noterade jag att vårt stadiga akterankare, som vi dock nästan aldrig använder här nere, det kändes lite ostadigt och vingligt. Brukar sitta bom-fast. Hm. Måste kolla det, när vi kommer hem.
Och efter hemkomsten ser vi att en bult har lossnat, men att den ligger kvar på akteravsatsen! Den måste ha legat så under de sista sjömilen hem! Utan att ramla i vattnet! Visserligen hade vi lugnt väder sista biten, men ändå! Ibland har man tur, även om man har en skruv lös!
De flesta människor är normala, och uppför sig därefter. Men en del är Tålamodsprövande. Utnyttjar sin Maktposition; för att förnedra andra, eller för att framhäva sitt EGO. Eller är de helt enkelt bara allmänt ohyfsade/mangler folkeskikk?!
Den här gången hade vi avtalat med Fiskerihamnens chef om att få utnyttja deras kajanläggning någon timme idag på förmiddagen, då tidvattnet stod som högst. Detta för att en inhyrd stor lastbil med kran skulle kunna komma åt att lyfta upp vår dieselgenerator (120 kg), som behövde transporteras till verkstad i Las Palmas för översyn nu i sommar, när vi ändå planerar att vara hemma.
Omöjligt tidigare i veckan pga flera helgdagar (Vilket helgon var det nu?! Eller var det ”Konstitutionens Dag”? Eller ”Kanarieöarnas Dag”? Eller ”Lokalpolisens dag”?). Fredag omöjligt att komma fram pga Marknaden med hundratals tingel-tangelstånd. Och på måndag skall vi resa hem. Så det måste få bli på Torsdag.
Jodå! Inga problem! Det skall gå bra!
Idag på morgonen var kranbilen och tillrest mekaniker från Las Palmas på plats på avsedd tid. Men grinden låst. Rask promenad till IL Bosso Grandes kontor.
”Nej, jag har inte tid idag! Jag är helt ensam! Låna ut nyckeln?! Nä, hur skulle det se ut?! Jag är ansvarig! Jag kommer, när jag har tid!”
Jag har lärt mig, att den typen av folk går det bara inte att argumentera mot. De känner sin makt, och det blir inte bättre av att det blir låsningar. TÅLAMOD är Ordet.
Vi hade tur; lastbilschauffören var gammal kompis med IL Bosso Grande. Så det löste sig.
Här lyfter vår hygglige mekaniker Aythami med kranbilens hjälp upp dieselgeneratorn.
Och här kontrollerar Helmi och vår hjälpsamme båtgranne Kjell, att allt går riktigt till.
Till slut kan vi betala kranföraren och förskottsbetala vår mekaniker Aythámi, som skall gå igenom generatorn under sommaren.
Det är en märklig känsla, när man fått igenom allt (eller i varje fall det mesta), som man önskat sig! Att slingra mellan allehanda blindskär och allsköns vanskligheter, och till slut få på plats allt. Innan flyget går.
Den 13 maj 2023 gjorde vi ett försök att segla över från Gran Canaria till Fuerteventura. Vi hade väntat i 10 dagar på bättre väder, då det blåste envisa kraftiga nordvindar mellan öarna.
Översiktsbild över planerat seglingsområde. – Mogán ligger helt sydväst på Gran Canaria, ungefär vid ”M” i Maspalomas. Arrinaga ligger strax söder om Telde. Fuerteventura är den stora långsträckta ön öster om Gran Canaria; Morro Jable ligger helt syd på Fuerteventura, just vid klackens östra del. Kortaste avståndet mellan öarna c:a 60 sjömil, 10-11 timmars segling. Det är det öppna havet mellan dessa höga öar, som kan vara väldigt blåsigt.
Det såg nu fint ut; svaga vindar i lä på Gran Canarias sydkust de första timmarna. Vi tuffade på som planlagt, med revat storsegel för att motverka rullandet. Lite försegel, och stöttning av motorn, då vi hade vinden rakt i ”näbben”. Över öppet hav skulle det senare blåsa 8-10 m/sek från babordssidan, men det skulle inte vara några problem.
När vi passerat Maspalomas, ändrade vädret sig drastiskt. Jag såg redan på håll, hur havet ändrade karaktär. Bortom udden med den höga fyren, hade havet en djupare blå färgton, och ytan var till stor del täckt av skummande vita gäss. Hmmm! Ser inte bra ut! Så här mycket skulle det inte blåsa.
Några minuter senare, blev vågorna brantare. Båten stod om inte lodrätt, när vi mötte vågorna, så nog var det i varje fall hög vinkel! Detta kan ha berott på att vi hade kraftig medström, kanske 1,5 knop, och tillsammans med motvind och endast 20 meters vattendjup, blev sjön väldigt krabb. Klassisk bild; ström och vågor mot varandra, tillsammans med ringa vattendjup, detta ger krabb sjö, med korta och mycket branta vågor. Vanligt förekommande på bl.a. Nordsjön, vilket gör den så beryktad bland sjöfarare.
Så kom vinden! Plötsligt, under loppet av några sekunder, brallade det i ordentligt. 35 knop, motsvarande 17-18 m/sek. Styv kuling. Det var annat än de måttliga 8-10 m/sek, som prognosen sagt! Vi hade tänkt ankra över natten i Arrinaga, en väl skyddad hamn för nordliga vindar, och sedan tidigt morgonen därpå segla över till Fuerteventura och ankra bakom pirarmen på Morro Jable.
Just nu var det inte tal om att fortsätta! Här var det bara en sak att göra, vända. De redan revade seglen minskades ytterligare, och vi snodde runt 180 grader. Får se nu?! Var kan vi söka lä? 3-4 sjömil längre bort, bakom udden, ligger Pasíto Blanco. Där kan vi nog finna lugnare vatten.
Jodå, bakom udden, lite längre in, var det plattvatten. Några andra båtar på svaj, men det var gott om plats. Vi lät ankaret gå på 9 meters djup, lade ut 45 meter kätting, lade in backen och drog fast ankaret.
Så, där ligger vi bra!
Tittar runt på däck. Hittar nu en fripassagerare! En helt utpumpad duva sitter gömd runt masten! Helt slut, stackaren! Hon har tydligen med ett nödrop, precis klarat att precisionslanda på det gungande båtdäcket i den kraftiga vinden! Stackare!
Duvan, vår fripassagerare, sitter lite gömd bredvid masten, mellan vattenslangarna och den blå borsten. Ena ögat och de båda vita fläckarna på näbben syns tydligt.
Tar försiktigt några bilder, smyger mig tillbaka, under det att hon vaksamt följer mig med blicken. Helmi bistår med en skål vatten och en bit bröd, som jag smular på fördäck. Drar mig diskret tillbaka till sittbrunnen, och låter henne vara i fred.
Vi tänder ankarlanternan i masttoppen, och gör kväll.
Morgonen därpå finner vi flera små ”visitkort” på platserna, där vi lagt ut mat, så duvan fick sig nog en ordentlig frukost, innan hon utvilad på morgonen flög vidare, efter att solen gått upp.
Och vi kollade ut över havet; fortfarande vitskummande vågor i vår planerade färdrikting, så vi beslutar segla tillbaka till Puerto de Mogán. Vi får göra ett nytt försök senare.
Sensmoral; ha alltid en genomtänkt plan B, innan Du ger dig iväg. I detta fallet visste vi var vi kunde söka skydd, om det skulle blåsa upp. Och….det är aldrig fel att vända.
Vid vår segling i Karibien våren 2018 fick vi på Antígua besök av min kära ”Lillasyster” Elisabeth (som alltid kommer att vara ”Lillasyster”!) och hennes man Fred från Toronto i Canada. De passade då på att fira 45-års bröllopsdag.
Nu, 5 år senare, kommer Elisabeth och Fred hit till Kanarieöarna för att fira sin Guldbröllopsdag! Vilken ära! Gemensamt ordnades ett bra boende i en liten lägenhet alldeles nere vid hamnen. Frukostrestaurangen alldeles bredvid.
Vi hade en liten dagsutflykt med båten, ankrade upp i en fin badvik. Efter badet och duschen på akterdäck, skulle serveras en skaldjurssallad med ett glas gott vitt vin. Våra gästande storstadsbor/landkrabbor klarade dock inte detta, utan fick ”offra till Neptun”. Det var bara att dra upp ankaret, och segla tillbaka till hemmahamnen igen.
Annars hade vi trevligt.
Vi firade några dagar senare av Guldbröllopsparet på en bättre restaurang. Här har vi ”Vorspiel” i vår båt.
Så var det dags att säga ”Auf Wiedersehen”, och …. vad blir nu nästa …. visst är det …. Diamantbröllop då?!
Dessvärre har det gått lång tid sedan senaste inlägg. Skall dock försöka skriva något om vad som skett den senaste tiden.
Vi kom tillbaka till Kanarieöarna i början av April 2023. Båten var i gott skick. Mekanikern Aythámi och hans far Antonio är duktiga. De rensade motorn, och kollade att allt skulle fungera. Vi har en undran hur den förre mekanikern egentligen skött sig. Men det är historia nu.
Dessutom är båten helt ommålad i botten. Skrapad och slipad, målad ett varv med primer och två varv med slutstrykningsfärg. Bra jobbat! Ordentligt gjort!
Här seglar vi från Las Palmas i norr till Puerto de Mogán i sydväst. Pga de kraftiga vindarna, särskilt vid accelerationsvindar längs med Gran Canarias östra kustremsa, har vi revade segel. Vi gjorde ändå 7 knop. Bra för en båt av den här storleken. Ju längre vattenlinje, desto fortare går det.
Det skall inte förnekas att vi var allt lite ringrostiga! Det märktes fr.a. i en del tekniska detaljer; hur skall det och det tolkas? Vad kan jag låta vara?
Nåväl, vi lärde oss, och kom gott fram till ”hemmahamnen” Puerto de Mogán.
Vi sov ut söndag morgon, 8 januari 2023. Precis så lagom lite vågor under natten gjorde att vi sov gott. På morgonen, innan frukosten, ett dopp från badbryggan i aktern. Härligt salt Atlantvatten! Skönt att få duscha av saltvattnet, innan frukosten.
Här en badbild från båten, dock vid ett annat tillfälle, då vi hade besök av grannar från Umeå.
* * *
Vi gav oss iväg. Fick lite seglingsvind en stund, men den dog ut. Drog igång motorn och tuffade på. Ganska gropig sjö, men det var bara att stå på.
Under färden noterade jag att temperaturen steg i motorn, drygt 100 grader, men ingen varningssignal. Sänkte farten till ekonomi-fart. Detta för att minska på värmeproduktionen. Kollade att kylvattnet tömde sig, som det skulle i aktern, och att kylvattenpumpen vid impellern kändes kall. Helt normalt. Såå, vi tuffade på så sakteliga, och hoppades komma fram till Las Palmas, så att vi sedan i lugn och ro kunde kolla kylvattennivån, bl.a.
* * *
200 meter innan hamnpiren till marinan i Las Palmas började det att tjuta från motorpanelen, och det blinkade varning för hög temperatur. Genast stänga av motorn.
Jaha, vad gör vi nu då?! Anropar hamnen. ”Utanför hamnpirarna?!! Där får vi inte ingripa. Ni måste anropa Salvamento Marítimo över VHF-radion, kanal 16.”
Sagt och gjort. Jodå, de skulle komma. Men innan de kom, fick vi lägga i ankaret, så att vi inte drev upp mot klipporna. Lite snopet, att behöva bogseras in i hamnen för att ha fått motorstopp 200 meter utanför hamninloppet!
Räddningskryssaren ryckte ut, och bogserade oss in i marinan, där vi snart kom till vår plats. Liksom vid tidigare tillfälle (Biscaya i augusti 2017) är vi imponerade över räddningskryssarnas personal! Tala om proffs! Det är gubbar som har varit med förr!
* * *
Så kommer frågan, hur kunde nu motorn koka? Den kom nyligen från en verkstad efter en mycket omfattande genomgång. Oljan hade jag kontrollerat, och den såg fin ut. Men kylvattnet, det hade jag inte kollat. Det är sådant som bara ska vara fyllt på ordentligt efter ett omfattande verkstadsarbete. Kan det ha blivit något fel på termostaten?
Nu skall båten om några dagar upp på land för några kompletterande arbeten, bl. a. kontroll av ventiler vid några skrovgenomföringar under vattenytan. Detta är planlagt att ske under veckorna vi är hemma i Umeå. Nu får mekanikerna här på Rolnautic i Las Palmas även undersöka motorns kylvattensystem.
I morgon tidigt reser vi hem. Skriver mera om senaste dagarna här.
Nyttårshelgen förlöpte i glädjens tecken i Norska Klubben i Puerto de Mogán! Idel kända ansikten, som var glada i att se oss igen. Sådant värmer!
* * *
Så var det dags att lämna den invanda bryggan i Puerto de Mogán för att styra norrut mot Las Palmas. Vi reser hem till Umeå fredagen den 13 janauri 2023 för Helmis planlagda kontroller de följande veckorna. Om allt är OK, reser vi tillbaka söderut i mitten av februari månad.
Under tiden vi är hemma i Umeå, tar vi upp båten på ett varv i Las Palmas för bl. a. genomgång av en del bottenventiler samt byte av blocket för uthal av storseglet. Utöver att blocket behöver bytas, måste linan för uthalet splitsas på plats. Vanlig 3-slagen lina är inte så svår att splitsa, men värre med en 16-slagen. Jag har gjort det själv förr, men med bästa vilja i världen kan jag inte påstå att det blev snyggt! Bättre låta en fackman göra det.
* * *
Så nu är vi på väg norrut, längs med Gran Canarias östkust. Vi övervägde gå den västra vägen för att inte få så mycket motvind, men har av erfaret folk blivit avrådda från det. Kan vara väldigt skumpigt, både norrut och söderut.
På vår väg norrut på östra sidan hade vi 8-10 meter per sekund ”rakt i näbben”, så vi fick nöja oss med motorgång och revat storsegel för att minska på sjögången. Hoppas på bättre vindriktning i morgon, när vi vänder mer mot väster.
Utanför Maspalomas såg vi i fjärran några egendomliga formationer utanför kusten. Såg dem på radarn, verkade ligga still. Vad i all världen är nu detta?! När vi kom närmare, så vi att det rörde sig fiskodlingsredskap! Efter att ha vistats i Nordnorge i nästan 20 år, borde vi ha begripit det genast!
* * *
Vi närmade oss Arinaga. En märklig skapelse på Gran Canarias östkust, strax söder om flygplatsen. Byggdes för inte så många år sedan för EU-medel. Har inga siffror på hur mycket anläggningen kostade, men enligt uppgift skall den ha varit dyr. Väldigt dyr.
Det märkliga är, att den besöks endast av ett mycket litet antal fartyg per år. Hur kommer det sig? Det blåser för mycket där. Enligt statistik jag hört om, skall det blåsa mer än 15 m/sek under 320 dagar årligen. Och då får man inte använda kranarna i hamnen. Kunde man inte ha räknat ut detta tidigare?! Självklart. Men då hade ingen tjänat på det. Nu plöjdes miljarder av EU-medel ner i ökensanden, till glädje för de lokala politiker, som beviljat projektet. Samt deras släktingars byggföretag.
Det var likadant på Tazacorte på den lilla ön La Palmas västkust. Där byggdes en gigantisk hamnanläggning för såväl stora bilfärjor som en godsterminal för kusttrafik. Till en kostnad av över 2 miljarder Euro. Efter 20 år har det fortfarande inte kommit ett endaste fartyg dit.
Nåväl, i Arinaga på Gran Canarias östkust såg vi strax innan vi kom fram att ett 88 meter långt bulklastfartyg just höll på att lägga till. Trevligt för hamngubbarna att få lite att göra. Även om vi hade hoppats att få kunna ligga längst inne i kroken, där det är helt stilla, inget rullande på nätterna.
Vi gick längs med den stora kajen längre in mot stranden. Man kunde se sandbottnen i det glasklara vattnet, och på 7 meters djup lät vi ankaret gå, lade ut 35 meter kätting. Drog fast ankaret med motorn, och sedan satt det fint. Tog på cyklopet, simmade fram till ankarbojen, och kunde se hur fint ankaret borrat sig ner i sanden.
På den här bilden syns den lilla ankarbojen som vit prick. Via en spiralfjäder är den fäst i bakkanten av ankaret, och på natten blinkar ett vitt sken. På så sätt vet både vi och andra båtar var vårt ankare ligger. Dessutom fungerar arrangemanget som en ”tripline”, om ankaret skulle fastna bland stenar och klippblock. Det brukar gå att dra ankaret baklänges och komma loss.
* * *
Något annat att hålla ögonen öppna på, var de till hälften lösa trossar, som flöt i vattenytan. Troligen har någon stor boj varit fäst vid dem tidigare. Bojen är borta, men trossen flyter omkring i vattenytan.
Vi fick en obehagskänsla av bara åsynen! Vi har varit med om detta under översegling tillbaka från Karibien. Vill bara inte tänka mer på det!
Efter att ha kollat allting; badat och duschat på akterdäck samt ätit något lätt, passar det bra med en eftermiddagsslummer i lä i sittbrunnen.
Vanligtvis är det vackert väder på Kanarieöarna. Eftersom ögruppen befinner sig långt ute på Atlanten, blir vädret närmast tempererat. Dvs. inte så vansinnigt varmt på sommaren, då havet kyler något, och heller inte så kylslaget på vintern, då vattnet värmer. Man brukar säga, att ögruppen har ”evig vår”, dvs. behagligt väder året om.
Då gäller det dock att befinna sig här på Gran Canarias sydkust. Uppe vid Las Palmas, i nordost, där kan det blåsa kallt och vara regnigt vintertid – december till februari. Här nere på sydkusten, särskilt längst sydväst i lä av de höga bergen, är det vanligtvis varmt och lugnt väder. Kanske 5-10 regndagar per året.
* * *
I mitten av september i år gick resterna av en tropisk cyklon över Kanarieöarna med ett förfärligt oväder som följd. Kolossalt stora regnmängder föll på kort tid, och fyllde de stora ravinerna i samhällena runt omkring på öarna med vatten. Dessa är byggda för att snabbt leda bort de väldiga vattenmassorna.
Uppe på bergssidan syns hur de stora nedfallande stenblocken har blockerat vägen.
En del av de väldiga stenblocken stannade inte för de kraftiga skydden på nedsidan vägen, utan fortsatte ner mot hotellbyggnaderna nedanför. Enligt uppgift skall stenblock ha gått genom något av hotelltaken, men ingen skall ha blivit skadad. Men nog var det oroligt på hotellen de dagarna!
* * *
Under den sista veckan har ett oväder dragit fram över Kanarieöarna. Detta pga ett djupt lågtryck söder om oss, norr om Kap Verde, och som österifrån dessutom drog med sig stora mängder torr gulbrun Sahara-sand, Calíma. Själva är vi inte så värst plågade av det, men känsliga personer kan få luftvägsbesvär. När Calíman är tät, ser det ut som tät dimma, men utgörs i själva verket av en sandstorm. Det innebär att spola av båtdäcket och dammsuga båten invändigt. Att tala om ”Sand” är egentligen fel; det handlar om ett mycket finkornigt stoft, närmast som mjöl. Och som tar sig in överallt. Men det går ju att sopa, spola och dammsuga bort. Man lär sig.
* * *
Hos oss blåste det friskt några dagar, kanske 18-20 meter/sek i byarna, och det ven i riggen på natten. I övrigt inget särskilt.
I Las Palmas uppe i nordost blåste det tydligen mera. Flera båtar ute på ankring fick bogseras in och tillfälligt förtöjas vid bränslebryggan. Våra seglarvänner Kaarina och Elisabeth berättade att en båt av Katamarantyp tog in vatten i ena skrovet och fick stagas upp för att inte sjunka.
En annan båt, med angivligen unga och orutinerade seglare, fick en stor del av fören lossliten i stormen. På bilden syns resterna av förpartiet liggande på bryggan. Det handlar här nog om en kombination av dålig grundkonstruktion i båten, tillsammans med olämplig förtöjning med alltför långa förtöjningslinor. Dessutom kanske det inte ens var riktiga förtöjningslinor utan gamla fall, som inte har någon töjbarhet alls. Tillsammans med de kraftiga rycken, har sedan en del av båtsidan givit vika.
Utanför Pasíto Blanco, strax österut, och där vi tidigare haft båten på varvet för motorreparation, har det tydligen också blåst ordentligt. Enl. upplysning på ankarsajten ”Navily” draggade två båtar på ankringsplatsen utanför marinan, och slog i klipporna bredvid stranden. Detta skedde den 27:e och 28:e december, nu helt nyligen. Hur det gick med båtar och besättning, framgick inte av berättelsen.
Blåsten håller nu på att minska, för att helt avta till helgen. Det ser vi fram emot! Vi har av Norska Klubben här blivit ”adopterade”, eller i varje fall ”inviterade”, till att fira nyårsafton med dem. Om det blir som förra året, torde det nog bli ett glatt gäng, som träffas! Inga trista miner här inte!
Med åren har det där med Julen blivit något relativt. Kanske inte det centrala Julbudskapet. Det är ju Evigt, på något sätt. Detta med Julevangeliets centrala budskap. Om fred på jorden och människor emellan. Nog ett så centralt budskap i dessa tider.
Men däremot kanske de yttre attributen. Här i sydligare länder slås jag varje år av hur kommersiella krafter tar över. I min barndom på 50-talet fick vi i småklasserna i skolan bevittna Bibelns berättelser med Krubban, det lilla Jesusbarnet tillsammans med Maria och Josef, och utanför Herdarna med djuren. I bakgrunden palmer och kameler. Och överallt, den lysande ”Stjärnan från Österland….”
Detta var en naturlig del av vår världsbild. Hela Julevangeliet utspelade sig i Österland. Även om Budskapet i sig är universellt.
* * *
Sedan flera decennier har Disney och Coca Cola-kulturen helt tagit överhanden. Varför jag nämner Coca Cola-kulturen i sammanhanget är att den röda färgen på Coca Cola-flaskorna är EXAKT densamma som på Tomtefars rock, efter ett avtal mellan Disney och Coca Cola år 1929.
* * *
Tillbaka till La Gomera, december 2022.
Här ser vi entrén till det berömda och pampiga värdshuset på höjden över La Gomeras huvudstad San Sebastián. Man önskar oss ”Feliz Navidad/God Jul”.
Här har vi Helmi framför en Hibiscus-buske. Hibiscus, som vi hemma i bästa fall kan få som en liten krukväxt! – Det skall i sammanhanget också sägas att vi sett hela träd fyllda med Hibiscus-blommor. Så nog är det skillnad på växtligheten!
Så måste vi i detta sammanhang naturligtvis ha med en bild av Tomten i Disneys version med släde och julklappar. Omgiven av palmer och annan passande omgivning.
* * *
Så var det dags att segla tillbaka från La Gomera, via Tenerife, till Puerto de Mogán på Gran Canaria. Visar några bilder hur Tenerife ser ut från havet.
Till en början är bergen helt täckta av moln.
När vi kommer närmare, ser vi bebyggelsen, och molnen skingrar sig. Bergstoppen Teide syns i mitten.
När vi lämnat Tenerife, och seglar mot Gran Canaria, framträder Teide tydligare. Med sina 3.718 meter över havet är det Spaniens högsta berg, och världens 3:e högsta vulkan. Senaste registrerade utbrottet var 1909.
Det lär gå att komma sig upp till toppstationen på 3.555 meter. Vi ha inte gjort det. Ännu.
* * *
Väl tillbaka på Gran Canaria var det så dags för ett besök i öns huvudstad, Las Palmas. Busstur och övernattning på ”Stamhotellet” Fatága mitt i centrala stan. Lunch med de ”gamla” seglarvännerna Kaarina och Elisabeth, som befann sig i marinan. Alltid trevligt att träffa ”gamla” vänner!
Möte på eftermiddagen med mekanikerna António och hans son Aythámi på varvet. De har gjort många jobb åt oss tidigare, och vi är glada att de ställer upp för att hjälpa oss med en del mekanikerjobb, när vi är hemma i Umeå i januari månad. Det är guld värt att ha ett nätverk av kunniga och pålitliga yrkesmänniskor att tillgå, när man är ute på segling!
* * *
På hemvägen från Las Palmas stannade vi – naturligtvis! – utanför IKEA. Detta är ju bara ett MÅSTE för oss svenskar! Det är alltid lika fascinerande att besöka IKEA utomlands. Det är precis som att besöka ett IKEA-varuhus hemmavid! Samma upplägg. Samma namn på varorna. Samma gula blusar/tröjor hos personalen.
Hemma i Umeå tänkte vi på att ta med julpynt till båten. Men det kan vi väl köpa på IKEA i Las Palmas. Tänkte vi. – Men inte! Praktiskt taget helt TOMT på juldekorationer på IKEA-varuhuset i julveckan! Fick till svar av personalen: ”Men det hade vi ute till försäljning redan i september! Det är totalt slut nu! Sedan lååång tid tillbaka!” – Jaha, där fick man!
Men alltid lika kul att få köpa svensk julmat. I år fanns det dock vare sig Julskinka eller Schnaps, men vad gör väl det, när det finns Kalles, Inlagd sill, Dalaknäckebröd och Mor Annas Julpepparkakor! Bara en så´n sak! Vår vagn var snart till bredden fylld, men vad gör det?! Personalen var lika nöjda och glada som vi!
En liten kul grej. Vi har besökt alla IKEA-varuhusen på Kanarieöarna; på Gran Canaria, på Lanzarote och på Tenerife. Och alltid beställt köttbullar med potatismos och lingon (vad annars?!). Och som sig bör hör en liten flaska vin till maten. Något annat vore otänkbart för en äkta spanjor! – Här sitter vi på IKEA-varuhuset på Las Palmas med köttbullar, mos, lingon. Och en liten flaska vin.
För något/några år sedan besökte vi Julbordet på IKEA-varuhuset i Umeå. Vår vana trogen från ”alla andra IKEA-varuhus” frågade vi efter en liten flaska vin till maten. Minns hur personalen på IKEA-varuhuset i Umeå tittade på oss, som om vi kom från en annan planet; ”Men det kan ni inte få här!” -”Ridå!” skulle man kunna säga.
* * *
Nåväl, vi är nu tillbaka till vår båtplats i Marina Puerto de Mogán. Våra båtgrannar är glada att se oss tillbaka. Det är sådant som på något sätt ger värme och trygghet i tillvaron. Att ha trofasta människor omkring sig. Som är glada, när man kommer tillbaka.
* * *
Med detta önskar vi er alla en God Jul, och ett bättre år 2023.
S/Y Helmi 